Malins historia

Min väg till lugn och välmående

Jag heter Malin Johansson. Jag är uppvuxen i Stockholm och har bott en stor del av mitt vuxna liv i Österrike. 2007 förde mig kärleken till Oskarshamn. Här bor jag nu tillsammans med min man, hans son och vår katt Skrållan.

 

Numera är jag en ganska lugn person som gillar att slappna av och som njuter av lugn och ro. Men så har det inte alltid varit…

Kanske kan du känna igen dig i min historia och kanske kan du lära dig något av mina misstag.

Jag var ett öppet och nyfiket barn som tyckte att det mesta var kul och spännande. Jag provade mycket - allt från naturgrupp, sång, teater, olika lagsporter till att skriva dikter m.m. Som ung var jag mycket aktiv och engagerad. Jag var duktig och ambitiös.

 

Under uppväxten lärde jag mig framförallt tre saker som präglat mig och mitt liv. Nämligen att; inte känna efter, vila får man göra som pensionär och att alltid hålla det man lovat. Självklart har jag lärt mig många fler saker men just i det här sammanhanget är dessa de viktigaste.

Jag växte upp, fick jobb på Svenska Dagbladets annonsavdelning, bytte ut teater som hobby mot att spela ishockey och köra motorcykel. Det gick några år och jag kände att NU måste det hända något. Så jag bestämde mig för att ta tjänstledigt och plugga tyska i Österrike under en termin. Och det gjorde jag! Väl i Österrike träffade jag en man och bestämde mig för att stanna kvar.

Det här var en tid med mycket nytt och mycket kul. Allt var spännande men också energikrävande. Det gällde att lära sig det nya språket med tillhörande österrikisk dialekt, nya seder och människor. Min vana trogen var jag duktig och lärde snabbt.

Jag började studera på universitetet i Klagenfurt och ambitiös som jag alltid varit tog jag min magisterexamen på minimitiden 4 år. Sedan var det dags att söka jobb och jag var rätt orolig för det. Skulle jag som utlänning få något jobb? Men det gick bra det också. Jag arbetade med information och PR men hade svårt att trivas i de små företagen med dominerande manliga chefer vars humör styrde allt. Så efter några olika anställningar sökte jag jobb i storstaden Wien. Jag började veckopendla och var tillbaka i mediabranschen igen.

Jag arbetade med tv- och Internet reklam vilket innebar mycket stress. Ni vet, allt i den branschen ska vara gjort i går. Jag hade höga ambitioner, var bra på att hjälpa andra men inte mig själv. Jag bad aldrig om hjälp. Jag var på jakt efter bekräftelse - har jag förstått nu i efterhand. Och att ständigt söka bekräftelse utifrån blir lite som att jaga efter något som inte går att fånga. Som åsnan som springer efter moroten som är fäst på en pinne som någon håller framför åsnan. Hela tiden nära men utom räckhåll. Det blir jobbigt!

Jag kände en växande trötthet och ett tomrum inom mig men jag hade ju lärt mig att man inte skulle känna efter och vila fick man ju göra som pensionär. Så jag jobbade ännu mer…

Det här gick förstås inte bra. Jag kraschlandade i en utmattningsdepression. Det blev en lång, smärtsam och lärorik resa som förändrade mitt liv!

Jag kom i kontakt med Qi Gong som blev mitt halmstrå att hålla i genom den här tuffa tiden. Qi Gongen var en stor hjälp både för att hitta lite inre lugn och ny kraft men även genom att jag fick nya värderingar och ett nytt sätt att se på livet.

Jag skolade om mig till Qi Gong instruktör och under dessa 3 år av träning och studier började mitt nya liv.

Det viktigaste jag lärt mig som jag vill förmedla till dig:

Känn efter och lyssna på dig själv! Vänta absolut inte med att vila och ibland behöver man vara flexibel och omförhandla det man lovat.

Man både hinner med mer och orkar mer med pauser!

Man får bättre resultat, bättre hälsa och ett lyckligare liv med avslappning och närvaro!

Malin

 

Glada Sköldpaddan Copyright © All Rights Reserved